 | Åren med Miljöcentrum och Miljö o Framtid av Björn O. Gillberg |  |
ÅR: 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90
91 92 93 94 95 96 97 98 99 2000 01 02 03 04 05 06 HEM
2001
Forskningsverksamheten har under år 2001 inriktats på den studie, som påbörjades 1997, angående sambandet mellan miljöfaktorer och dödlighet. Studien baseras på analyser av rådata från Statistiska Centralbyrån (SCB). Projektet är en uppföljning av den studie, som Miljöcentrum publicerade i bokform år 1988. Nu erhållna resultat visar, att miljöfaktorer på ett avgörande sätt fortfarande påverkar dödligheten bland män och kvinnor. Under åren 1991-95 var i Sverige 47 procent av dödsfallen bland män och 40 procent av dödsfallen bland kvinnor orsakade av miljöfaktorer. Studien kommer att avslutas under år 2002.
Framgång mot Skoghallsverken
Den 30 januari hölls huvudförhandling inför Miljödomstolen om Skoghallsverkens framtida utsläpp i samband med av bolaget begärd produktionsökning. Den 14 mars kom domen från Miljödomstolen i Vänersborg. Man gick i stort sett Miljöcentrum helt till mötes beträffande de krav, som Miljöcentrum har drivit för ett 40-tal skoghallsbors räkning.
Skoghallsverken ålades, trots att man motsatte sig åtgärden, att från och med 1 januari år 2003 bränna illaluktande processgaser i stället för att släppa ut dem i omgivningen. Det innebär att bolaget tvingas investera ca 15 miljoner kronor i reningsutrustning.
Vid huvudförhandlingen representerade Miljöcentrum bl.a. de grannar till bolaget, som utsattes för svåra luktstörningar från Skoghallsverken under 1990-talet. Luktstörningarna hade sin grund i att bolaget gjorde överutsläpp av illaluktande kondensat till en s.k. luftad damm. För att få stopp på luktstörningarna stämde Miljöcentrum 1995, å grannarnas vägnar, bolaget på skadestånd. Det hela slutade med, att bolaget tvingades göra mångmiljoninvesteringar för att minska kondensatutsläppet och betala en miljon i skadestånd.
I nu aktuellt ärende ville bolaget få fritt fram att släppa ut obegränsade mängder kondensat till den luftade dammen. För grannarnas räkning vidhöll Miljöcentrum, att gällande villkor för kondensatutsläpp även fortsättningsvis skulle gälla. Man fick inget stöd från myndigheterna i denna fråga. Miljödomstolen gick däremot helt på Miljöcentrum linje och skriver bl.a. i domen ”det är emellertid uppenbart att det för sakägarna är av stor betydelse att det finns villkor avseende utsläppen av kondensat..." Under dessa förhållanden anser miljödomstolen att sakägarnas intresse överväger och att nuvarande villkor skall fortsätta att gälla även för nu lovgiven produktion”.
I övrigt gick domstolen också på Miljöcentrums linje beträffande bolagets försurande kväveoxidutsläpp till luften. I den frågan motsatte sig bolaget alla begränsningsåtgärder och ville fortsättningsvis släppa ut ca 650 ton kväveoxid per år till luften, d.v.s. ungefär lika mycket kväveoxid som alla bilar i Värmland. I denna fråga krävde Miljöcentrum, att bolaget under en prövotid skulle åläggas göra försök med s.k. selektiv katalytisk reduktion (SCR) samt icke-katalytisk reduktion (SNCR) med målsättning, att minska det samlade kväveoxidutsläppet till ca 400 årston. Domstolen beslöt att bolaget under en prövotid skall utreda möjligheten att med SCR- och/eller SNCR-teknik minska utsläppet till 450 årston. Utredningen skall inges till domstolen före 1 juli år 2003.
Volvo i Uddevalla tvingas minska lösningsmedelutsläppet
Den 1 februari höll miljödomstolen offentlig förhandling i Uddevalla för att ta ställning till Volvos (Volvo Cars) framtida lösningsmedelutsläpp till luften och bolagets begäran att få öka produktionen från 20 000 bilar per år till 40 000 bilar per år. Miljöcentrum företrädde i detta ärende flera uddevallabor, som man har företrätt ända sedan den första koncessionsförhandlingen om Volvofabriken i Uddevalla år 1985.
Vid Uddevallafabriken tillverkas Volvos lyxmodell C70. Den lösningsmedelhaltiga luften från sprutboxarna har hitintills släppts ut i luften utan någon som helst rening. Så ville Volvo också ha det fortsättningsvis. Man begärde sålunda att få göra följande lösningsmedelutsläpp per tillverkad bil:
mindre än 10 000 bilar 6 kg
10 000 - 20 000 bilar 7 kg - 5,5 kg
20 000 - 40 000 bilar 4,0 kg - 3,25 kg
Ovanstående skall jämföras med, att Volvo enligt regeringsbeslut från 1990, som Miljöcentrum drev fram, får släppa ut maximalt 1,7 kg lösningsmedel per bil som tillverkas på Hisingen i Göteborg (Torslandaverken). I Trollhättan får Saab framdeles släppa ut 2,3 kg lösningsmedel per bil - detta till följd av Miljöcentrums agerande inför dåvarande Koncessionsnämnden för miljöskydd år 1998.
Vid förhandlingen den 1 februari motsatte sig Miljöcentrum Volvos yrkanden och påpekade, att bästa reningsteknik skall användas enligt miljöbalken. Man krävde därför i första hand, att Volvos lösningsmedelutsläpp i Uddevalla under en s.k. prövotid skulle få uppgå till högst 1,7 kg per tillverkad bil, d.v.s. samma nivå som gäller vid Volvo Torslandaverken i Göteborg. I andra hand krävdes ett utsläpp under prövotiden likvärdigt med Saabs utsläpp, d.v.s. 2,3 kg per bil. Vidare krävdes, att bolaget skulle åläggas att före utgången av år 2002 utreda hur man skall kunna minska lösningsmedelutsläppet i Uddevalla till 0,5 kg per bil. Först därefter borde slutligt beslut fattas i frågan enligt Miljöcentrum.
Vid förhandlingen påpekade Miljöcentrum, att det går att minska utsläppen i Uddevalla till samma nivå som vid Torslandaverken för en kostnad av ca 200 kronor per tillverkad bil. För ytterligare 175 kronor per bil kan lösningsmedelutsläppet i Uddevalla sänkas till ca 0,5 kg per bil.
Miljödomstolens dom den 15 mars tillåter följande utsläpp per tillverkad bil:
mindre än 10 000 bilar 4,8 kg
10 000 - 20 000 bilar 4,8 kg - 3,8 kg
20 000 - 40 000 bilar 2,3 kg
Domen är en kompromiss mellan Volvos krav och Miljöcentrums krav. Miljöcentrum lät sig dock inte nöjas därmed utan överklagade beslutet till Miljööverdomstolen vid Svea Hovrätt. Man påpekar i överklagandet, att ett minimikrav tills vidare måste vara, vad som i nuet gäller för Volvo i Göteborg, d.v.s. ett utsläpp om 1,7 kg per bil. Beslutet om Volvo i Göteborg togs dock för tio år sedan. Miljötekniken har förbättrats sedan dess och medger i dag en utsläppsnivå på 0,5 kg lösningsmedel per bil. Detta är också Miljöcentrums krav inför Miljööverdomstolen.
Cementa i Slite
Den 21 november höll Miljödomstolen offentlig förhandling i Slite på Gotland för att ta ställning till Cementas framtida försurande utsläpp till luft. Vid full produktion släpper bolaget i Slite årligen ut ca 1 300 ton kväveoxid. Det svarar mot årsutsläppet från ca 100 000 personbilar och är Sveriges största enskilda kväveoxidutsläpp.
Vid förhandlingen krävde Cementa, att, under en prövotid om ca två år, få fortsätta med det nuvarande kväveoxidutsläppet. Under prövotiden skulle bolaget utreda hur utsläppet skall kunna sänkas.
Miljöcentrum har sedan mitten av 90-talet fört ett 50-tal Slitebors talan vid prövningen av Cementas utsläpp. När Koncessionsnämnden år 1995 prövade verksamheten i Slite var årsutsläppet vid full produktion ca 4 800 ton kväveoxid och 6 000 ton svaveldioxid. Redan då krävde Miljöcentrum att bolagets utsläpp av svaveldioxid respektive kväveoxid skulle minskas med 90 procent med känd teknik. Bolaget gick med på att sänka svavelutsläppet med 90 procent men motsatte sig motsvarande åtgärder beträffande kväveoxiden.
Det hela slutade med att Koncessionsnämnden beslöt, att bolaget skulle installera s.k. SNCR-teknik på cementugnarna. Därigenom har kväveoxidutsläppet minskats med ca 70 procent. Cementa ålades dessutom att under en prövotid i pilotförsök testa den av Miljöcentrum yrkade s.k. SCR-tekniken, som medger en 90 procentig minskning av kväveoxidutsläppet. Bolagets försök visade att SCR-tekniken fungerar till skäliga kostnader.
Vid nu aktuell förhandling yrkade därför Björn Gillberg, att bolagets skall åläggas installera SCR-teknik för minska det kvarvarande kvävexoidutsläppet från dagens ca 1 300 årston till ca 130 årston.
Cementa vill däremot under fortsatt prövotid utreda möjligheten att sänka utsläppet ytterligare. Enligt Gillberg har frågan utretts tillräckligt under den femåriga prövotid som gått. Det kostar enligt Miljöcentrums utredningar ca 50 miljoner kronor per år att minska kväveoxidutsläppet till 130 årston. Det har Cementa råd med, om man beaktar att bolaget ända sedan 1980-talet lämnat årliga koncernbidrag i storleksordningen 300 miljoner kronor till moderbolaget.
Citytunneln - Hallandsåsen
Under året har också Miljöcentrum via sitt bolag Miljöcentrum AB, för Citytunnelprojektets räkning fortsatt att fungera som miljökontrollant. Sedan början av år 2000 fungerar man också som miljökontrollant för det s.k. Hallandsåsenprojektet, d.v.s. planerna på att fullfölja tunnelbygget genom åsen.
| |
© Miljöcentrum 1999