 | Åren med Miljöcentrum och Miljö o Framtid av Björn O. Gillberg |  |
ÅR: 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90
91 92 93 94 95 96 97 98 99 2000 01 02 03 04 05 06 HEM
1992
Öresundsförbindelsen
I början av året fick den norske professor Torkild Carstens och undertecknad i uppdrag att fungera som Öresundskonsortiets miljöcontrollers. Som fristående forskare vid Norges Tekniska Högskola respektive Miljöcentrum skulle vi ha full insyn i hela projektet och bl.a. övervaka framtagandet av miljökonsekvensbeskrivningen. Vår uppgift var att kontinuerligt till konsortiets ledning anlägga synpunkter på miljöarbetet och vid behov komma med förslag till åtgärder. -I den mån konsortiet inte lyssnade på oss eller misskötte miljöarbetet hade vi avtalad rätt att ge offentlighet åt missförhållandena.
Katalysatorer inget hot mot ozonlagret
Forskningsverksamheten inriktades under året på att utforska hur avgasutsläppen från katalysatorbilar påverkar stratosfärens ozonlager. Från en del håll hävdades, att katalysatorbilar, p.g.a. att de släpper ut mer lustgas än bilar utan katalysatorer, skulle utgöra ett hot mot ozonlagret.
Tre delrapporter om problematiken publicerades under 1992 av Arthur Tamplin i Miljö o Framtid. De visade, att misstankarna om katalysatorbilarnas negativa effekt på ozonlagret är ogrundade.
Seminarium om
Grisen som markberedare
Forskningsprojektet om ekologisk markberedning med grisar ändrade under året inriktning. Det fältförsök som påbörjats i Värmland avslutades. Verksamheten inriktades på att, utifrån vunna erfarenheter, etablera samarbete med lantbruksskolor och liknande institutioner för fortsatt försöksverksamhet.
Ett välbesökt tvådagars seminarium på temat "Grisen som markberedare" ordnades bl.a. våren 1992 i samarbete med NSMPD (Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök) och stiftelsen Ekologisk Markberedning. Seminariets föreläsningar sammanställdes i en skrift, som distribuerades till lantbruksskolor, länsstyrelser, kommuner, institutioner och privatpersoner.
Plan för avfallsåtervinning
En omfattande litteraturforskning bedrevs under året angående återvinning av avfall. En plan för återvinning av svenskt hushållsavfall togs bl.a. fram. Flera delrapporter publicerades i Miljö o Framtid.
Delseger mot Vägverket ang. E66
Hösten 1991 stämde Miljöcentrum och Michelsons advokatbyrå för ett 30-tal sölvesborgsfamiljers räkning Vägverket inför domstol, för att stoppa verkets planer på att bygga en ny förbifart (E66) som motorväg i närheten av centrala Sölvesborg.
Vägen skulle byggas som motorväg. Den beslutade dragningen innebar att ca. 4 hektar bokskog skulle huggas ner i ett område, som var sölvesborgsbornas populäraste närrekreationsområde. I framtiden skulle vägen byggas vidare ytterligare ca. 15 km som motorväg. Totalt skulle ca. 620 miljoner att investeras i projektet.
Inför fastighetsdomstolen vid tingsrätten i Karlskrona krävde sölvesborgsfamiljerna, utifrån miljöskyddslagen, att domstolen skulle förbjuda Vägverket att dra vägen enligt detta alternativ, eftersom en nordligare dragning genom obebodda granskogsområden skulle ge mindre störning och intrång och dessutom ställa sig billigare.
Vägverket hävdade i sitt svaromål till domstolen, att en domstol inte kan förbjuda en vägdragning enligt miljöskyddslagen, om Vägverket utifrån väglagens regler fastställt en dragning. Vägverket krävde därför att talan skulle avvisas utan rättegång.
Karlskrona tingsrätt avkunnade beslut i frågan den 17 februari 1992. Tingsrätten lämnade Vägverkets krav utan bifall. M.a.o. kunde och skulle dragningen av E66 att prövas av tingsrätten. Därmed kom för första gången en domstol att pröva en vägdragning utifrån miljöskyddslagens regler.
I övermod påbörjade Vägverket redan hösten 1991 vägbygget, trots att stämningen hade inlämnats mot verket. Öster om Sölvesborg hade bl.a. omfattande grävningar gjorts för tillfartsleder samtidigt som skog hade avverkats. Vägverket stoppade dock efter tingsrättens beslut fortsatta avverkningar och byggnation - men först när dåvarande generaldirektören Per Anders Örtendahl ingrep personligen.
Arlanda - tredje spåret
Regeringen beslöt 1991 att Luftfartsverket skulle få bygga en tredje bana på Arlanda flygplats. Under 1992 höll Koncessionsnämnden förhandling för att utforma framtida miljövillkor för verksamheten på Arlanda.
Som ombud för ett 60-tal av flyget bullerstörda familjer, boende runt Arlanda, krävde Miljöcentrum, att flygverksamheten på Arlanda inte skulle få öka, även om en tredje bana byggdes. Vi krävde vidare, att Luftfartsverket skulle åläggas att bekosta tilläggsisolering av alla bullerstörda fastigheter eller bostadsrätter, som utomhus utsattes för maximala ljudnivåer över 70 dBA, så att drägliga ljudnivåer skulle uppnås inomhus. Efter tilläggsisolering skulle enligt Miljöcentrums krav ljudnivån inomhus understiga 45 dBA max respektive FBN 30.
Eftersom tusentals fastigheter runt Arlanda var och är svårt bullerstörda innebar Miljöcentrums krav kostnader för Luftfartsverket på miljardbelopp.
Luftfartsverket motsatte sig Miljöcentrums krav. Koncessionsnämnden gick i sitt beslut 1993 stort sett helt på verkets linje, vilket endast innebar tilläggsisolering av en handfull bullerstörda fastigheter nära Arlanda. Koncessionsnämnden påpekade i beslutet, att ägare till bullerstörda fastigheter alltid kunde starta en skadeståndsprocess mot Luftfartsverket med krav om ersättning eller inlösen.
20-årsjubileum
I maj månad firade Miljöcentrum tillsammans med Miljö och Framtid ett försenat 20-årsjubileum i Uppsala. I festligheterna deltog ett 100-tal personer från olika delar av landet.
Cementa i Skövde
Inför Koncessionsnämnden begärde Cementa att få öka sina försurande kväveoxidutsläpp i Skövde från 1.250 årston till 1.500 årston. Som ombud för ett 30-tal grannar krävde Miljöcentrum, att bolaget fr.o.m. 1juli 1994 skulle tvingas minska kväveoxidutsläppet till 200 årston genom katalytisk rening (SCR-teknik) av rökgaserna. Detta kunde göras till en årskostnad på ca. 20 miljoner kronor, vilket skulle jämföras med att Cementa lämnade årliga koncernbidrag till dåvarande moderbolaget Euroc på 200-300 miljoner kronor.
Naturvårdsverket krävde till att börja med, att årsutsläppet av kväveoxid tills vidare skulle ligga kvar på 1.250 årston och att Cementa under en tvåårsperiod skulle utreda hur utsläppet kunde minskas med 30 procent. Men Naturvårdsverket ändrade attityd, mot bakgrund av Miljöcentrums utredningar.
Vid den muntliga förhandlingen inför Koncessionsnämnden krävde Naturvårdsverket i första hand, att Cementas kväveoxidutsläpp skulle minskas till 1.000 årston. I andra hand krävde verket, att Cementa under en tvåårig prövotid skulle åläggas utreda förutsättningarna, att, med hjälp av den teknik som Miljöcentrum yrkade, minska kväveoxidutsläppet så långt det var möjligt.
Vid förhandlingen vidhöll Miljöcentrum sitt ursprungliga krav i frågan. Man krävde dock i andra hand, att Koncessionsnämnden skulle utse professor Sven Järås vid Chalmers, att som oberoende sakkunnig utreda hur kväveoxidutsläppet skulle kunna minskas optimalt. Naturvårdsverket tillstyrkte Miljöcentrums krav om sakkunnigförordnande.
Koncessionsnämnden beslöt att låta Cementa utreda frågan fram till 1 december 1994. Under tiden fick bolaget rätt att släppa ut 1.250 ton kväveoxid per år till luften. Utsläppet svarade mot dåvarande årsutsläppet från alla personbilar i Skövde kommun.
För Miljöcentrum var under alla omständigheter Koncessionsnämndens beslut en delseger. Om Miljöcentrum inte hade engagerat sig i ärendet, hade Cementa antagligen fått höja sitt kväveoxidutsläpp.
Beslutet överklagades av Miljöcentrum till regeringen med krav på ett omedelbart beslut om katalytisk rening av rökgaserna. I andra hand krävdes, att Cementa skulle åläggas att göra s.k. pilotförsök med katalytisk rökgasrening. Ett krav som tillstyrktes av Naturvårdsverket. Regeringen vägrade att ändra på Koncessionsnämndens beslut.
| |
© Miljöcentrum 1999