 | Åren med Miljöcentrum och Miljö o Framtid av Björn O. Gillberg |  |
ÅR: 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90
91 92 93 94 95 96 97 98 99 2000 01 02 03 04 05 06 HEM
1998
Dödlighet och miljö
Under Arthur Tamplins ledning har under året stora mängder statistiskt material databearbetats för att kartlägga dödligheten hos olika yrkesgrupper under perioden 1986-1996. Föreliggande resultat visar, att den av Miljöcentrum tidigare observerade överdödligheten bland vissa yrkesgrupper kvarstår.
Miljöledningssystem
Samarbetet med SCANCEM har fördjupats under året. Miljöcentrum har bl.a. medverkat i miljöutbildning av chefer från företagets samtliga utländska fabriker. I Sverige har samarbetet bl.a. resulterat i att Scancems dotterbolag Betongindustri AB - ägare till ett stort antal betongfabriker - blev certifierat enligt ISO 14001 våren 1999.
Preems och Shells oljeraffinaderier - framgång och motgång
Koncessionsnämnden avslog i början av 1998 Preems begäran om villkorslindring beträffande kväveoxidutsläppen allt under det att man gick med på att Shell ökade sitt kväveoxidutsläpp (MoF nr 1-98). Respektive beslut har överklagats av Preeem respektive Miljöcentrum till regeringen.
Seger i fastighetsdomstolen mot GANSCA
År 1995 beslöt Koncessionsnämnden att GANSCA (ägt av dåvarande GA Metall, Akzo Nobell och SCA) i Vapledalen söder om Sundsvall skulle få bygga och ta i drift en industritipp. GANSCA räknade med att under en tjugoårsperiod deponera 1 miljon ton industriavfall på tippen. I den idylliska dalen fanns sju fastigheter. Ägarna ville inte bo kvar med tanke på närheten till tippen och risken för förorening av närmiljön. Det visade sig därvid att fastigheterna var osäljbara - vem vill bo intill en stor industripp?
Miljöcentrum, som på uppdrag av fastighetsägarna hade försökt stoppa tippens lokalisering till Vapledalen, försökte få GANSCA att lösa in fastigheterna till det marknadsvärde de hade betingat före tippens lokalisering till dalen. Men bolaget vägrade. Därvid stämde Miljöcentrum GANSCA inför fastighetsdomstolen i Härnösand med krav på inlösen av fastigheterna till fullt marknadsvärde samt ersättning för minskade bruksvärden. Efter en långdragen process meddelade fastighetsdomstolen i juni 1998 en dom, som innebar en fullständig seger för fastighetsägarna. GANSCA överklagade dock domen till Hovrätten för Nedre Norrland (MoF nr 3 och 4-98).
Saab tvingas minska lösningsmedelsutsläppet
Sedan 1987 år har Miljöcentrum agerat inför Koncessionsnämnden för att tvinga fram en minskning av Saabs stora lösningsmedelutsläpp till luften i Trollhättan. Saab har gång på gång lyckats få uppskov med åtgärder mot utsläppet. Men nu är det slut på förhalandet. Koncessionsnämnden gick i beslut den 9 december 1998 helt på Miljöcentrums linje. Saab måste installera reningsutrustning för ca 115 miljoner kronor och minska årsutsläppet av lösningsmedel från 525 ton till 345 ton. Saab, Naturvårdsverket, Trollhättans kommun och länsstyrelsen i Västra Götalands län hade motsatt sig Miljöcentrums krav. M.a.o. så hade det inte blivit någon utsläppsminskning i Trollhättan utan Miljöcentrums medverkan.
Framgång mot Skoghallsverken och Gruvöns bruk
Miljöcentrums ensamma och envetna arbete för att förmå skogsindustrin, att, med hjälp av s.k. SNCR- och/eller SCR-teknik, minska sina stora utsläpp av försurande kväveoxid till luften har äntligen fått ett genombrott. Koncessionsnämnden beslöt den 20 november 1998 att Storaägda (numera Stora Enso-ägda) Skoghallsverken skall installera SNCR-teknik på företagets oljepanna (MoF nr 4-98). Samtliga myndigheter och bolaget har motsatt sig denna åtgärd. Genom beslutet minskas bolagets kväveoxidutsläpp med 75 årston. Bolaget slapp däremot att installera motsvarande teknik på sodapannan, eftersom den skall bytas ut inom några år. Av nämndens beslut framgår dock, att den förutsätter SNCR- och/eller SCR-teknik på den nya sodapannan.
Den 30 december 1998 kom också ett positivt beslut angående Stora Ensoägda Gruvöns bruk. Bolagets kväveoxidutsläpp är ett av de största i Sverige och uppgår till ca 1 000 ton per år. Koncessionsnämnden gick helt på Miljöcentrums linje och ålade bolaget att under en prövotid pröva SNCR- teknik eller likvärdig teknik på fastbränslepannan. Bolaget ålades vidare, att göra s.k. pilotförsök med SCR-teknik på den nya sodapanna, som är under byggnation samt utreda möjligheten att installera SNCR-teknik på denna panna. Utifrån Miljöcentrums krav kan kväveoxidutsläppet minskas med ca 90 procent. Bolaget liksom miljömyndigheterna motsatte sig Miljöcentrums krav. Bolaget har nu överklagat Koncessionsnämndens beslut till regeringen. Man hävdar, att åtgärderna är för kostsamma. Stora Enso:s agerande är typiskt för hur många stora industriföretag ser på miljöfrågorna. Profithungern går trots mångmiljardvinster före vår hälsa och miljö.
Skoghallsverken har i övrigt under perioden december 1989 t.o.m. december 1995 i närområdet orsakat svåra luktstörningar från en olagligt byggd s.k. luftad damm. Först när Miljöcentrum på basis av omfattande utredningar 1995 stämde bolaget på skadestånd för ett femtiotal grannars räkning, satsade företaget mångmiljonbelopp på att eliminera störningarna. Men det fritar inte bolaget från skadeståndsansvar för de luktstörningar, som har förekommit.
Öresundsförbindelsen
Under året har också Miljöcentrum via sitt bolag Miljöcentrum AB, för SVEDAB:s räkning fortsatt att fungera som miljökontrollant beträffande arbetet med Öresundsförbindelsens svenska del, d.v.s. landförbindelsen.
| |
© Miljöcentrum 1999