 | Åren med Miljöcentrum och Miljö o Framtid av Björn O. Gillberg |  |
ÅR: 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90
91 92 93 94 95 96 97 98 99 2000 01 02 03 04 05 06 HEM
1997
Dödlighet och miljö
Forskningsverksamheten har under 1997 under biofysikern Arthur Tamplins ledning inriktats på en studie angående sambandet mellan miljöfaktorer och dödlighet. Det rör sig om en uppföljning av den studie, som Miljöcentrum utförde på 1980-talet angående angående sambandet mellan miljöfaktorer och dödlighet för perioden 1960-1980. Denna senare studie visade bl.a., att dödligheten hos många yrkesgrupper hade ökat under den aktuella perioden och att stora regionala skillnader i dödlighet förekom. Miljöcentrums slutsats var, att ca 10 000 personer i åldersgruppen 40-69 år årligen dog i förtid i Sverige till följd av föroreningar i arbetsmiljön och den yttre miljön. Studien publicerades bl.a. i bokform under titeln "Mord med statligt tillstånd".
Miljöstyrningssystem
Kontakter har tagits och/eller fördjupats med företag som är intresserade av att få sin verksamhet certifierad enligt EU:s frivilliga miljöledningssystem (EMAS) och/eller enligt den internationella standarden ISO 14 000. Dessa kontakter har bl.a. resulterat i att SCANCEM beslutat att certifiera företagets samtliga fabriker före utgången av år 2000. Det rör sig om ett 130-tal fabriker runt om i världen. Ett samarbete med SCANCEM har inletts, varvid Miljöcentrum inom ramen för ett pilotprojekt bl.a. bistår med ett antal miljöutredningar, d.v.s heltäckande miljöanalyser av enskilda fabrikers miljösituation. Dessa utredningar fungerar sedan som mall för fortsatta miljöutredningar inom koncernen.
Preems och Shells oljeraffinaderier
Miljöcentrum har sedan länge agerat för att få till stånd en minskning av utsläppen av försurande ämnen och till luften från Preems (fd. OK) och Shells oljeraffinaderier på Hisingen i Göteborg.
Hösten 1997 höll Koncessionsnämnden förhandling i Göteborg i anledning av de två företagens begäran att få öka sina kväveoxidutsläpp. Miljöcentrum motsatte sig, som ombud för ett antal hisingebor, ökade utsläpp och visade utifrån omfattande tekniska utredningar, att respektive raffinaderi till mycket låga kostnader kunder klara av ett årsutsläpp om 350 ton kväveoxid, som enligt ett ursprungligt beslut skulle ha gällt fr.o.m. 1995. Miljöcentrums utredningar uppdagade också att respektive raffinaderi brutit mot gällande villkor för kväveoxidutsläpp under 1995 och 1996. Samtliga myndigheter tillstyrkte bolagens begäran om villkorslindring.
Stopp för SOABs lösningsmedelsutsläpp
SOAB:s (Beckers) färgfabrik i Mölndal har under årtionden stört grannarna med illaluktande luftutsläpp av lösningsmedel och andra processkemikalier. År 1996 höll Koncessionsnämnden för miljöskydd offentlig förhandling i Mölndal för att ta ställning till företagets framtida utsläpp till luft och vatten. Som ombud för SOAB:s 105 grannar krävde Miljöcentrum bl.a. att allmänventilationen från fabrikslokalerna skulle renas, eftersom den på ett väsentligt sätt bidragit till luktstörningarna. Miljöcentrum fick tyvärr inget stöd för detta krav från Naturvårdsverket eller någon annan myndighet. SOAB motsatte sig Miljöcentrums krav med hänvisning till att årskostnaden för sådan rening skulle uppgå till ca 3 miljoner kronor.
I beslut av den 7 september gick Koncessionsnämnden likväl på Miljöcentrums linje och ålade SOAB att rena allmänventilationen. I beslutet konstaterar nämnden: "Vid besiktningen av bolagets anläggningar kunde tydlig lukt konstateras i produktionslokalerna".
Koncessionsnämnden gick också Miljöcentrum till mötes beträffande ett annat krav, som man var ensam om att driva. Nämnden beslöt nämligen att bolaget skulle åläggas utreda frågan om mängden förorenat släckvatten, som kan uppkomma vid en brand inom företaget och förutsättningarna att fånga upp sådant vatten i en särskild släckvattenbassäng. Detta krav ställde sig också Naturvårdsverket bakom vid förhandlingen.
I övrigt beslöt Koncessionsnämnden enligt Miljöcentrums och myndigheternas krav, att bolagets processavloppsvatten inte längre får avledas till det kommunala spill- och dagvattennätet. Avloppsvattnet har nämligen periodvis gett upphov till svåra luktstörningar i omgivningen. En närliggande skola har t.ex. vid flera tillfällen fått ställa in undervisningen till följd av att illaluktande gaser från SOAB via kloaken trängt in i skolan.
SOAB överklagade beslutet om rening av allmänventilationen till regeringen. Men återkallade sedan detta överklagande.
Mot bakgrund av de mångåriga luktstörningar, som SOAB har orsakat och bolagets ovilja att eliminera störningarna stämde år 1996 Miljöcentrum för tolv mölndalsfamiljers räkning SOAB med krav på skadestånd. Stämningsansökan ingavs i den 29 maj 1996. Under 1997 framtogs ett mycket omfattande teknisk bevismaterial, som ingavs till tingsrätten. Det resulterade i att SOAB i november månad 1997 gick med på en förlikning med familjerna. Den innebar att bolaget på ett hedervärt sätt ekonomiskt kompenserade familjerna med ett sjusiffrigt belopp för de mångåriga luktstörningarna genom en frivillig överenskommelse.
Cementa i Slite tvingas minska kväveoxidutsläppet
Cementas kväveoxidutsläpp respektive svaveldioxidutsläpp till luften i Slite uppgick år 1995 vid full produktion till 4 800 årston respektive 6 000 årston. Det gör respektive utsläpp till Sveriges största. Som ombud för ett 50-tal slitefamiljer krävde Miljöcentrum år 1995 att dessa utsläpp skulle minskas med ca 90 procent med s.k. svavelskrubber respektive katalysatorteknik (SCR). I en detaljerad teknisk/ekonomisk utredning visade Miljöcentrum, att en sådan utsläppsminskningkunde uppnås till skäliga kostnader. Vid Koncessionsnämndens förhandling den 12 oktober 1995 medgav Cementa i princip installation av svavelskrubber men motsatte sig SCR-teknik. Cementa hävdade att SCR-teknik inte skulle fungera. Man ville få tid på sig fram till utgången av 1999 för att experimentera med olika typer av reningsteknik med målsättning att minska kväveoxidutsläppet med 70 procent, bl.a. med hjälp av den billigare SNCR-tekniken och den s.k. Minox-tekniken.
Efter förhandlingen och efter det att Miljöcentrum sammanträffat med ägarintressena, dvs. dåvarande EUROC, numera SCANCEM, ändrade Cementa uppfattning i frågan. Den 6 december 1996 skriver bolaget till Koncessionsnämnden "Cementa har nu tagit del av uppgifter som visar, att katalytisk reduktion av kväveoxider i rökgaserna från en cementugn sannolikt är möjligt. För att försäkra sig om att kunna uppnå en kväveoxidreduktion med minst 80 procent hemställer Cementa om att få utföra försök med testkatalysator av High Dust typ".
Koncessionsnämnden beslöt den 13 februari 1996 att Cementa skall installera en svavelskrubber senast den 1 oktober 1998. Nämnden beslöt vidare om installation av Minox- respektive SNCR-teknik under 1997. Dessutom beslöt nämnden att en försöksanläggning för den av Miljöcentrum yrkade SCR-tekniken skulle installeras senast den 1 november 1996. Cementa skulle senast den 1 november 1997 inge redogörelse till Koncessionsnämnden för försöken med katalytisk rening. Därefter skall Koncessionsnämnden fatta ett slutligt beslut om kväveoxidutsläppen.
Under 1997 har Cementa installerat SNCR-teknik. Därigenom har bolagets kväveoxidutsläpp i Slite minskat med ca 80 procent till ca 800 årston. Försök med SCR-teknik under 1997 visar dessutom att SNCR-teknik i kombination med installerad SCR-teknik kan sänka kväveoxidutsläppet med 95 procent till skäliga kostnader.
Öresundsförbindelsen
Under året har också Miljöcentrum via sitt bolag Miljöcentrum i Uppsala AB, för SVEDAB:s räkning fortsatt att fungera som miljöcontrollant beträffande Öresundsförbindelsens svenska del, d.v.s landförbindelsen
| |
© Miljöcentrum 1999