Åren med Miljöcentrum och
Miljö o Framtid
av Björn O. Gillberg

ÅR: 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90

91 92 93 94 95 96 97 98 99 2000 01 02 03 04 05 06 HEM

1978

Miljöcentrum - en miljöombudsman
    Under 1978 inriktades Miljöcentrums arbete alltmer på rättsliga förfaranden mot "miljöbovar". Miljöcentrum har helt enkelt blivit en allmänhetens miljöombudsman.
    En omfattande informationsverksamhet drogs i gång på temat "Miljörättsrötans Sverige".
    Miljöcentrum engagerades bl.a. av Brottsförebyggande rådet för att ta fram förslag till ny miljölagstiftning. Mot bakgrund av processen mot BT Kemi påbörjades arbete för att skärpa miljölagstiftningen. I slutet av 1978 presenterade en statlig utredning bl.a. förslag till skärpning av straffsatsen för miljöbrott.

Erstorp
    I byn Erstorp (Finspångs kommun) insjuknade flera bybor och förknippade sina problem med dricksvattnet. Samtliga bybor hade egna brunnar, som fick sitt vatten från det lokala grundvattenmagasinet. Husdjur blev också sjuka. Byborna misstänkte att vattnet var förgiftat, eftersom Finspångs kommun hade dumpat industriavfall i byns nedlagda grusgrop. Kommunen och läkare hävdade att byborna var inbillningssjuka.
    Byborna vände sig till Miljöcentrum med en bön om hjälp.
    Under 1978 startade Miljöcentrum en omfattande utredning. Ett stort antal vattenprover analyserades, samtidigt som grundvattenförhållandena utreddes. Det visade sig att brunnarnas vatten var förgiftat av cyanid, fenoler m.fl. ämnen och att dessa föroreningar kom från grusgropen.
    Kommunen förnekade all skuld och beslutade genom majoritetsbeslut i fullmäktige, att det inte var något fel på vattnet i Erstorp. Minoriteten reserverade sig mot beslutet. Sommaren 1978 stämdes kommunen av byborna genom Staffan Michelson och undertecknad. Till grund för stämningen låg Miljöcentrums utredningar.

Malmbetong i Höör
    I Höör hade AB Malmbetongs fabrik byggts ut kraftigt under 1960- och 70-talet trots avsaknad av byggnadstillstånd.
    De närmaste grannarna till svartbygget var familjerna Tage och Agne Dahlkvist. De hade under många år fått utstå cementdamm, buller och vibrationer från betongfabriken utan att få någon hjälp från myndigheterna. Familjerna kontaktade Miljöcentrum, som i samverkan med Michelsons advokatbyrå, började utreda förhållandena och förutsättningarna för att kunna stämma bolaget på skadestånd och om möjligt få stopp på verksamheten.

SAKAB
    I Kvarntorp, i Kumla kommun, ville SAKAB dvs. Svensk Avfallskonvertering AB bygga en anläggning för att "ta hand om" miljöfarligt avfall. En stor förbränningsugn skulle bl.a. byggas. Miljöcentrum anlitades av lokalbefolkningen för att man ville försöka stoppa anläggningen.
    Miljöcentrums utredningar visade, att det ur miljösynpunkt sett var direkt olämpligt att förlägga SAKAB till Kvarntorp. Koncessionsnämnden meddelade likväl tillstånd till verksamheten. Beslutet överklagades till regeringen.


© Miljöcentrum 1999