 | Åren med Miljöcentrum och Miljö o Framtid av Björn O. Gillberg |  |
ÅR: 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90
91 92 93 94 95 96 97 98 99 2000 01 02 03 04 05 06 HEM
1991
Onödiga försurande utsläpp i Uppsala
Hösten 1990 höll Koncessionsnämnden förhandling i Uppsala om de framtida försurande utsläppen från kommunalägda Uppsala Energis kraftvärmeverk. Bolaget begärde att i framtiden få släppa ut 360 ton svavel och 700 ton kväveoxid per år, vilket svarade mot en halvering av det dåvarande utsläppet. Miljöcentrum krävde i sin tur att utsläppet skulle halveras ytterligare, vilket var möjligt med känd teknik till en kostnad, som motsvarade 5 procents höjning av energipriset för konsumenten. Den aktuella tekniken används bl.a. vid kraftvärmeverket i Västerås.
En mindre enkät gjord av Uppsala Nya Tidning visade, att uppsalaborna tyckte att miljön var värd denna merkostnad.
Den 22 januari 1991 meddelade Koncessionsnämnden beslut helt i enlighet med bolagets krav. Beslutet överklagades av Miljöcentrum till regeringen, som vägrade att ändra på beslutet.
Ökad avfallsförbränning i Göteborg
Den 31januari sammanträdde Koncessionsnämnden i Göteborg för att ta ställning till den fortsatta verksamheten vid avfallskraftvärmeverket i Sävenäs.
Anläggningen ägs av Göteborgsregionens Avfallsaktiebolag (GRAAB), som är kommunägt.
GRAAB ville öka förbränningen från 300.000 ton till 400.000 ton osorterat hushålls- och industriavfall samt bränslekross per år. För detta ändamål skulle 400 miljoner kronor investeras i två nya förbränningsugnar.
GRAAB begärde vidare, att tills vidare få driva verksamheten utan rening beträffande utsläppen av försurande kväve- och svaveloxider.
Som ombud för flera sävenäsbor motsatte sig Miljöcentrum vid förhandlingen fortsatt och ökad förbränning av osorterat avfall. Miljöcentrum hänvisade till att regeringen i sin avfallsproposition 1989 hade föreslagit, att all förbränning av osorterat avfall skulle upphöra före utgången av 1993. Miljöcentrum krävde dessutom, att GRAAB åtminstone skulle åläggas att minska sina försurande utsläpp med 50 procent, dvs. vad Uppsala Energi nyligen hade ålagts att göra vid avfallsförbränningsanläggningen i Uppsala.
I april gav Koncessionsnämnden GRAAB tillstånd att öka förbränningen av avfall helt enligt bolagets krav. GRAAB fick också tillstånd att under en prövotid tills vidare driva verksamheten utan någon som helst begränsning av de försurande utsläppen. Före utgången av 1995 ålades bolaget, att redovisa vilka möjligheter, som fanns att begränsa de försurande utsläppen.
Koncessionsnämndens beslut överklagades till regeringen, som vägrade att ändra beslutet.
Skoghallsverken fick som man ville
Den 21 och 22 maj sammanträdde Koncessionsnämnden för att fatta beslut om de framtida utsläppen till Vänern från Skoghallsverkens (STORA) massafabrik.
Som ombud för bl.a. fyra yrkesfiskare krävde Miljöcentrum, att utsläppen av klororganiskt material (AOX) från blekeriet skulle minskas från ca 4 kg till 0,1 kg per ton massa fr.o.m. 1994. Bolaget motsatte sig en sådan utsläppsminskning, trots att man hade uppnått sådana utsläppsnivåer vid systerfabriken Gruvöns bruk.
Koncessionsnämnden gick helt på bolagets linje och beslöt om en långsam nedtrappning av utsläppet av AOX till 0,8 kg per ton massa fr.o.m. 1996. Man beslöt också, att ålägga bolaget att utreda, hur man skulle komma ned till lägre utsläppsnivåer. Avsikten var att så småningom fatta ett slutligt beslut i frågan framemot 1996. Tilläggas kan, att bolagets utsläpp av AOX idag ligger på den nivå, som Miljöcentrum krävde 1991.
Beslutet om den långsamma nedtrappningen av utsläppet överklagades till regeringen, som inte fann anledning att ändra beslutet.
Lindriga krav på oljeraffinaderier
I juni månad hölls koncessionsförhandlingar i Göteborg respektive Lysekil angående de framtida utsläppen från Shells och OK:s oljeraffinaderier i Göteborg respektive Scanraffs (OK) raffinaderi i Lysekil. De tre raffinaderierna svarade och svarar för stora utsläpp av försurande ämnen och kolväteföreningar.
Tillsammans släppte de årligen ut ca. 2.800 ton kväveoxid, 2.800 ton svavel och 15.000 ton kolväte till luften. Miljöcentrum krävde vid förhandlingen, att utsläppen skulle minskas med ca. 85 procent. Detta svarade mot de villkor, som gäller för oljeraffinaderier i Los Angeles. En sådan utsläppsminskning skulle kosta högst 1 öre per liter producerad bensin och diesel.
Naturvårdsverket nöjde sig med att kräva, att de försurande utsläppen under en period av flera år successivt sänktes med ca. 50 procent. Koncessionsnämnden gick på Naturvårdsverkets linje. Beträffande kolväteutsläppen beslöt man, att skjuta på ett beslut i den frågan flera år framåt i tiden.
Miljöcentrum överklagade beslutet till regeringen, som inte fann anledning att ändra på det.
Släpp grisarna loss
I augusti startade Miljöcentrum i samverkan med "Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök" (NSMPD), William Dickson och Lasse Sorvari försöksverksamhet med frigående grisar som markberedare av skogsmark. Det visade sig vara ett utmärkt sätt att vitalisera skogsmark och få till stånd självföryngring av barrträd.
Nora tvingas göra rätt för sig
År 1986 kontaktades Miljöcentrum av en fastighetsägare i Nora, som hade fått sin brunn förorenad av oljeliknande produkter.
Miljöcentrums provtagning visade på höga halter av mineralolja i brunnen. En utredning påbörjades. Den visade att oljan kom ifrån en närbelägen kommunal tipp. Kommunen kontaktades och konfronterades med Miljöcentrums material.
Efter flera års förhandlingar och hot om stämning mot kommunen ingicks i september en frivillig överenskommelse mellan kommunen och brunnsägaren. Kommunen tog på sig att bekosta en ny brunn, som ej var påverkad av tippen. Kommunen bekostade också Miljöcentrums utredningskostnader samt utbyte av panna, värme- och vattensystem som hade skadats av lakvatten från tippen. Dessutom betalades den drabbade familjen ett större belopp för besvär och olägenheter.
Stämning mot Vägverkets
Den 18 oktober stämde Miljöcentrum och Michelsons advokatbyrå för ett 30-tal familjers räkning Vägverket för att om möjligt stoppa planerna på att bygga dåvarande E22:an som motorväg i närheten av centrala Sölvesborg. En vägdragning som skulle skövla värdefulla natur- och friluftsområden.
Stämningen baserades på miljöskyddslagens krav, att miljöfarlig verksamhet skall förläggas där den ger minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Man krävde att motorvägen i stället skulle dras ca. 10 km norr om Sölvesborg genom ett öde granskogsområde. Tilläggas kan, att ingen tidigare hade väckt en förbudstalan mot en vägdragning utifrån miljöskyddslagens tillåtlighetsregler.
| |
© Miljöcentrum 1999