Åren med Miljöcentrum och
Miljö o Framtid
av Björn O. Gillberg

ÅR: 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90

91 92 93 94 95 96 97 98 99 2000 01 02 03 04 05 06 HEM

1995

Konventionen om mänskliga rättigheter
äntligen svensk lag

    Sedan 1 januari 1995 är den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna inkorporerad i svensk lag. Artikel 6 i konventionen tillförsäkras var och en, när det gäller att pröva hans eller hennes civila rättigheter, en opartisk och offentlig rättegång inom skälig tid inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag. Denna lag stadgar således att individer skall kunna få sin sak rättsligt prövad inför en domstol inom skälig tid. Artikel 6 har också genom en rad avgöranden i EG-domstolen erkänts som en grundläggande rättsprincip inom EU.
    I koncessionsärenden är regeringen, i vissa fall Koncessionsnämnden, likväl sista instans och meddelar ej i sina beslut fullföljdshänvisning till domstol. Mot denna bakgrund har Miljöcentrum under året med hänvisning till artikel 6 överklagat tre regeringsbeslut och ett beslut från Koncessionsnämnden till Regeringsrätten (se bl.a. nedan).

GANSCA - en tragedi för nio familjer
    GANSCA Deponi AB ansökte 1993 hos Länsstyrelsen i Västernorrlands län om tillstånd att få anlägga en tipp för industriavfall i Vaple, Sundsvalls kommun. Miljöcentrum motsatte sig som ombud för närboende tippen. Den är olämpligt lokaliserad och skall dessutom drivas på ett hitintills oprövat sätt. GANSCA planerar att tippa en miljon ton industriavfall på tippen under en 30-årsperiod.
    Ofarliga närsalter skall medvetet lakas ur tippen och avledas till havet, allt under det att miljöskadliga ämnen skall fastläggas i tippmassorna. Risken är stor för att också vådliga ämnen lakas ur tippmassorna och hamnar i havet.
    Vid länsstyrelsens förhandling i november 1994 yrkade Miljöcentrum på avslag för tippen. Man gjorde också gällande, att länsstyrelsen inte hade rätt att pröva tippen, utan att den skulle prövas av Koncessionsnämnden. Länsstyrelsen meddelade likväl tillstånd till tippen. Beslutet överklagades av Miljöcentrum till Koncessionsnämnden. Miljöcentrum hävdade primärt, att ärendet var av sådan art, att nämnden skulle pröva det som första instans. Detta yrkande avslogs av nämnden, som i stället höll offentlig förhandling och prövade ärendet som sista instans och september 1995 meddelade tillstånd till verksamheten.
    Miljöcentrum överklagade med hänvisning till artikel 6 (se ovan) beslutet till Regeringsrätten, som sände ärendet vidare till Kammarrätten, som höll muntlig förhandling i ärendet i maj 1996. Kammarrätten avslog därefter på märkliga grunder Miljöcentrums överklagande. Domen överklagades till Regeringsrätten, som i skrivande stund ej fattat något beslut i ärendet.
    För de nio familjer som bor i Vapledalen har Koncessionsnämndens ja till tippen inneburit en katastrof. Vissa fastigheter har belagts med byggförbud. Kommunen har dessutom slagit fast, att området är olämpligt för boende. Familjerna vill inte bo kvar p.g.a. riskerna med tippen. Men deras fastigheter har blivit osäljbara och GANSCA vägrar att lösa in fastigheterna. Under hösten 1995 har Miljöcentrum därför för familjernas räkning tagit fram ett omfattande tekniskt utredningsmaterial, att lägga till grund för en skadeståndsprocess mot bolaget. Stämningsansökan inlämnades den 12 februari 1996.

Beckers fabrik SOAB tvingas rena allmänventilationen
     SOAB, Beckers färgfabrik i Mölndal, har, som tidigare framgått, under årtionden stört grannarna med illaluktande luftutsläpp av lösningsmedel och andra processkemikalier.
    I maj höll Koncessionsnämnden för miljöskydd offentlig förhandling i Mölndal för att ta ställning till företagets framtida utsläpp till luft och vatten. Som ombud för 105 av SOAB:s grannar krävde Miljöcentrum bl.a., att allmänventilationen från fabrikslokalerna skulle renas, eftersom den på ett väsentligt sätt bidragit till luktstörningarna. Miljöcentrum fick tyvärr inget stöd för detta krav från Naturvårdsverket eller någon annan myndighet. SOAB motsatte sig Miljöcentrums krav med hänvisning till att årskostnaden för sådan rening skulle uppgå till ca. 3 miljoner kronor.
    I september gick Koncessionsnämnden likväl på Miljöcentrums linje och ålade SOAB att rena allmänventilationen. I beslutet konstaterar nämnden: "Vid besiktningen av bolagets anläggningar kunde tydlig lukt konstateras i produktionslokalerna".
    Koncessionsnämnden gick i övrigt också Miljöcentrum till mötes genom att besluta, att gränsvärdet för lösningsmedelutsläpp i framtiden skall räknas som medelvärde över månadens driftsdygn. I nuet är gränsvärdet satt som medelvärde över årets driftsdygn, vilket innebär att bolaget under långa perioder kan göra utsläpp som mångdubbelt överstiger tillåtna 20 kg per dygn. Koncessionsnämnden gick också Miljöcentrum till mötes beträffande ett annat krav, som man varit ensam om att driva. Nämnden beslöt nämligen, att bolaget skulle åläggas utreda frågan om mängden förorenat släckvatten, som kan uppkomma vid en brand inom företaget och förutsättningarna att fånga upp sådant vatten i en särskild släckvattenbassäng. Detta krav ställde sig också Naturvårdsverket bakom vid förhandlingen.
    I övrigt beslöt Koncessionsnämnden enligt Miljöcentrums och myndigheternas krav, att bolagets processavloppsvatten inte längre får avledas till det kommunala spill- och dagvattennätet. Avloppsvattnet har nämligen periodvis gett upphov till svåra luktstörningar i omgivningen. En närliggande skola har t.ex. vid flera tillfällen fått ställa in undervisningen, till följd av att illaluktande gaser från SOAB via kloaken trängt in i skolan.
    SOAB blir nu tvunget att sluta processavloppet eller köra detta vatten på tankbil till SAKAB för förbränning. SOAB överklagade beslutet om rening av allmänventilationen till regeringen, som i februari 1997 avvisade bolagets klagomål.

AutoNova (Volvo C70)
med rätt att förorena
    I Uddevalla skulle Volvo tillsammans med det engelska företaget Tom Walkinshaw Racing som bekant bygga skräddarsydda lyxvarianter av vanliga volvobilar, s.k. nischbilar. Ärendet behandlades av Koncessionsnämnden under 1995. AutoNova begärde att få släppa ut avsevärt större mängder lösningsmedel per tillverkad bil, jämfört med utsläppen från tillverkningen av vanliga volvobilar vid Torslandaverken Göteborg.
    Utifrån en omfattande teknisk utredning visade Miljöcentrum, att lösningsmedelutsläppet kunde nedbringas till nästan noll till en kostnad av 250-500 kr/bil. Koncessionsnämnden gick likväl på AutoNovas linje och meddelade i november villkor, som innebär, att bolaget under en prövotid t.o.m. utgången av 1998 får släppa ut luften från sprutboxarna utan någon rening.
    Beslutet har å flera uddevallabors vägnar överklagats av Miljöcentrum till regeringen, som i februari 1997 vägrade att ändra på Koncessionsnämndens beslut.

Cementa i Skövde tvingades minska kväveoxidutsläppet
    Miljöcentrum har, som framgått, sedan många år, som ombud för flera skövdefamiljer, agerat inför Koncessionsnämnden för att få till stånd en minskning av Cementas stora kväveoxidutsläpp - 1250 årston år 1991. År 1992 krävde Miljöcentrum, att utsläppet skulle minskas med ca. 90 procent genom installation av katalytisk rening, s.k. SCR-teknik. Koncessionsnämnden gav dock bolaget tillstånd att under en prövotid få fortsätta produktionen utan några reningsåtgärder.
    I september 1995 sammanträdde nämnden för att ta slutlig ställning till Cementas kväveoxidutsläpp. Miljöcentrum vidhöll kravet på SCR-teknik och fick nu stöd för sitt krav från Naturvårdsverket och andra miljömyndigheter.
    Miljöcentrum visade i en genomarbetad teknisk utredning, att SCR-teknik kunde installeras till kostnader som var mycket skäliga i relation till bolagets årliga vinst. Bolaget motsatte sig dock SCR-teknik och ville istället satsa på den mycket billigare s.k. SNCR-tekniken, som på sin höjd medger en reduktion av kväveoxidutsläppet med ca. 50 procent.
    I november kom Koncessionsnämndens beslut i ärendet. Cementa ålades att inom nio månader installera SNCR-teknik, samt att installera en försöksanläggning för rening av rökgaserna med SCR-teknik. Före utgången av mars månad 1998 skall Cementa till nämnden redovisa driftserfarenheterna. Därefter skall nämnden gå till slutligt beslut i frågan. Under prövotiden får bolaget under 1996 släppa ut högst 600 ton kväveoxid. Därefter får utsläppet uppgå till högst 400 årston.
    Miljöcentrums mångåriga arbete med ärendet börjar m.a.o. äntligen ge utdelning. Det är Miljöcentrums uppfattning, att Koncessionsnämnden, när väl prövotidsresultaten föreligger, kommer att besluta om SCR-teknik.

Cementa i Slite retirerade
     Cementas kväveoxidutsläpp respektive svaveldioxidutsläpp till luften i Slite uppgår vid full produktion till 4.800 årston respektive 6.000 årston. Det gör respektive utsläpp till Sveriges största. Som ombud för ett 50-tal slitefamiljer har Miljöcentrum krävt att dessa utsläpp skulle minskas med ca. 90 procent med s.k. svavelskrubber respektive katalysatorteknik (SCR). I en detaljerad teknisk/ekonomisk utredning har Miljöcentrum visat, att en sådan utsläppsminskning kan uppnås till skäliga kostnader.
    Vid Koncessionsnämndens förhandling i oktober medgav Cementa installation av svavelskrubber men motsatte sig SCR-teknik. Cementa hävdade att SCR-teknik inte skulle fungera. Man ville få tid på sig fram till utgången av 1999 för att experimentera med olika typer av reningsteknik, med målsättning att minska kväveoxidutsläppet med 70 procent, bl.a. med hjälp av den billigare SNCR-tekniken och den s.k. Minox-tekniken.
    Efter förhandlingen och efter det att Miljöcentrum sammanträffat med Cementas ägarintressen, ändrade Cementa uppfattning i frågan. I december skrev bolaget till Koncessionsnämnden "Cementa har nu tagit del av uppgifter som visar, att katalytisk reduktion av kväveoxider i rökgaserna från en cementugn sannolikt är möjligt. För att försäkra sig om att kunna uppnå en kväveoxidreduktion med minst 80-procent hemställer Cementa om att få utföra försök med testkatalysator av High Dust typ".
    Koncessionsnämnden beslöt i februari 1996, att Cementa skall installera en svavelskrubber senast den 1 oktober 1998. Nämnden beslöt vidare om installation av Minox- respektive SNCR-teknik under 1997. Dessutom beslöt nämnden, att en försöksanläggning för den av Miljöcentrum yrkade SCR-tekniken skulle installeras senast den 1 november 1996. Cementa skall dessutom senast den 1 november 1997 inge redogörelse till Koncessionsnämnden för försöken med katalytisk rening. Därefter skall Koncessionsnämnden framemot 1999 fatta ett slutligt beslut om kväveoxidutsläppen.
    Ett beslut om 90-procentig minskning av kväveoxidutsläppen med SCR-teknik är sålunda att förvänta framemot år 2000.

Volvo lastvagnar i Umeå
     Miljöcentrum har sedan 1980-talet för ett tiotal umebors räkning fört talan mot Volvos lösningsmedelutsläpp i Umeå. Därigenom har bolagets lösningsmedelutsläpp successivt sänkts. Men Volvo har, som framgått, begärt och fått uppskov med att genomföra beslutade utsläppsminskningar. I oktober 1995 hölls koncessionsförhandling i anledning av Volvos ansökan om att få öka produktionen. Bolaget ville behålla det provisoriska villkoret om ett utsläpp på 60 ton lösningsmedel per år jämfört med beslutade 45 årston. Miljöcentrum motsatte sig denna villkorslindring med tanke på att utsläppet orsakar luktstörningar i angränsande bostadsområde. Miljöcentrum yrkade stället, att två luftflöden, som i nuet inte renas, skulle renas, så att lösningsmedelsutsläppet kunde minskas och luktstörningarna elimineras. Volvo motsatte sig Miljöcentrums krav.
    Koncessionsnämnden beslöt i januari 1996, att Volvo tills vidare får släppa ut 60 ton lösningsmedel per år. Nämnden ålade dock bolaget att fram till den siste december 1998 utreda hur lösningsmedelutsläppet skall kunna minskas och luktstörningarna elimineras. Koncessionsnämnden motiverade den långa tidsfristen med, att luktstörningarna var en nyhet för nämnden och Volvo. Nämndens argumentation är häpnadsväckande. Luktstörningarna har avhandlats gång på gång vid tidigare förhandlingar och nämns bl.a. i nämndens beslut från 1989.
    Koncessionsnämndens beslut överklagades till regeringen av Miljöcentrum. Genom rening av de två ovan nämnda flödena kan luktstörningarna elimineras och lösningsmedelsutsläppet sänkas väsentligt till en kostnad på några hundra kronor per tillverkad lastbil. Volvos vinst ligger f.n. i storleksordningen 80.000 kr per lastbil. Regeringen avslog i december 1996 Miljöcentrums överklagan.

SCA Ortviken och Koncessionsnämnden fick bakläxa
    Koncessionsnämnden beslöt i juni 1993 att skjuta på ett slutligt beslut om Ortvikens pappersbruks stora kväveoxidutsläpp. Beslutet överklagades av Miljöcentrum till regeringen för en sundsvallsbos räkning Miljöcentrum yrkade bl.a. att slutliga villkor för kväveoxidutsläppet skulle bestämmas och att utsläppet skulle sänkas väsentligt.
    Regeringen biföll i februari 1995 Miljöcentrums krav och visade ärendet åter till Koncessionsnämnden för förnyad prövning. Koncessionsnämnden underlät dock att fastlägga slutliga utsläppsvillkor och beslöt i stället om fortsatt prövotid, varvid bolaget ålades att vid utgången av 1996 inge utredning om möjligheterna att minska kväveoxidutsläppet.

Skoghallsverken (Stora) stäms
     Miljöcentrum har sedan 1980-talet agerat inför Koncessionsnämnden för att få till stånd en minskning av företagets utsläpp till luft och vatten (Vänern). Under 1995 har Miljöcentrum, med hänvisning till artikel 6, till Regeringsrätten överklagat tre olika regeringsbeslut angående Skoghallsverkens utsläpp till Vänern. I skrivande stund föreligger inga beslut från Regeringsrätten.
    För att tvinga bolaget att på allvar ta itu med luktstörningarna från bolagets luftade damm har Miljöcentrum, för ett femtiotal skoghallsbors räkning, i december 1995 stämt bolaget på skadestånd för luktstörningarna.


© Miljöcentrum 1999