Åren med Miljöcentrum och
Miljö o Framtid
av Björn O. Gillberg

ÅR: 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90

91 92 93 94 95 96 97 98 99 2000 01 02 03 04 05 06 HEM

1985

Process mot Avesta Aluminium
    Tio avestafamiljer kontaktade i början av året Miljöcentrum för att få hjälp mot Avesta Aluminium, f.d. Gränges Aluminium, ägt av Electroluxkoncernen. Omfattande bullerstörningar och stoftutsläpp förekom från anläggningen. Bullret ledde till att familjernas nattsömn ständig stördes. Stoft- och sotutsläppen samt bullret gjorde det dessutom olidligt att vistas utomhus i trädgårdarna. Tvätt som hängdes ut på tork blev nedsmutsad liksom husfasader och parkerade bilar.
    Under året påbörjade Miljöcentrum en utredning i syfte att stämma bolaget. Utredningen visade, att miljöstörningarna hade sin grund i att bolaget under flera års tid hade drivit verksamheten i strid med av Koncessionsnämnden beslutade gränsvärden för buller och stoftutsläpp.

SAKAB i huvudförhandling
    Huvudförhandlingen i SAKAB-målet startade den 22 januari 1985. Dom i målet avkunnades av tingsrätten i Örebro den 19 april. Tingsrätten slog fast, att lokaliseringen av SAKAB till Kvarntorp hade påverkat fastighetsmarknaden och gjort fastigheter i närområdet svårsålda.
    Domstolen ansåg dock, att oron, som hade orsakat de sjunkande fastighetspriserna var oberättigad. Rätten friade därför SAKAB från ersättningskraven. Domen överklagades till hovrätten.

Huvudförhandling i Barsebäcksmålet
    Huvudförhandling i Barsebäcksmålet hölls våren 1985. Malmö tingsrätt slog sedan i sin dom fast, att Hallbecks växter hade skadats av sprutmedel. Men rätten ogillade hans talan med hänvisning till, att lagen inte medgav att domstolar utfärdar sprutförbud. Tingsrätten dömde också Hallbeck att betala motpartens rättegångskostnader med 207.000 kronor. Dessa kostnader betalades av Miljöcentrum, då Hallbeck var medellös.
    Domstolen påpekade i sin dom, att Hallbeck ingalunda var rättslös, eftersom han ju alltid kunde stämma på skadestånd vid varje enskilt skadetillfälle. Domen överklagades till hovrätten.

Huvudförhandling i slam-målet
    Huvudförhandling mot GRYAB hölls inför tingsrätten i Göteborg hösten 1985. Efter en lång förhandling slog tingsrätten fast, att slammet i kompostjorden hade skadat Wideströms växter.
    GRYAB friades dock från att betala skadestånd med hänvisning till att bolaget ej hade varit försumligt. Vid produktansvarsmål som detta krävdes nämligen på den tiden för en fällande dom, att försumlighet styrktes. - Numera råder strikt skadeståndansvar vid produktansvarsmål i och med att EU:s regler gäller.
    Domstolen menade, att GRYAB år 1978 inte hade haft anledning att inse, att växtskadliga ämnen kunde förekomma i slammet. Domen överklagades omedelbart till hovrätten. Därvid påvisades från Miljöcentrums sida, att det år 1978 hade varit känt i reningsverkskretsar världen över, att slam kunde innehålla växtskadliga ämnen.
    Inför hovrättsförhandlingarna ingicks en förlikning med GRYAB den 26 juni 1986. GRYAB insåg att risken var stor, att man skulle förlora helt i hovrätten. GRYAB betalade Wideström 400.000 kronor, tog på sig hans rättegångskostnader samt ställde en gård arrendefritt till hans förfogande under tio år.
    Genom slamprocessen fick Wideström hjälp, samtidigt som det skapades en omfattande samhällsdebatt om riskerna med att använda slam i jordbruks- och trädgårdsnäring. En debatt som ledde till att bönder på många håll i Sverige och då inte minst i Göteborgs- och Bohus län började vägra att ta emot slam på sina åkrar. De ville inte längre upplåta åkern som soptipp.

Ammoniakfabrik i Nynäshamn
    Under året engagerades Miljöcentrum av flera nynäshamnsbor för att stoppa planerna på att bygga en stor ammoniakfabrik i Nynäshamn.
    Fabriken planerades för en produktion av ca. 400.000 ton ammoniak per år, dvs. dubbla svenska behovet, med en miljon ton kol per år som råvara. Utifrån omfattande utredningar argumenterade Miljöcentrum i skriftlig form till Koncessionsnämnden för ett nej till fabriken.

Volvo i Uddevalla ville släppa ut 1.400 ton lösningsmedel
    Under året hölls en koncessionsförhandling i Uddevalla i anledning av Volvos begäran om att få bygga en bilfabrik på det gamla varvsområdet.
    Volvo begärde att få släppa ut 1.400 ton lösningsmedel per år till luften från lackeringsverksamheten.
    Som ombud för flera uddevallabor krävde Miljöcentrum vid förhandlingen, att utsläppet skulle få uppgå till högst några hundra ton per år, vilket var möjligt att uppnå genom rening av den lösningsmedelshaltiga processluften
.
    Koncessionsnämnden beslöt att tillåta ett maximalt årsutsläpp av 700 ton lösningsmedel kopplat till krav på ytterligare minskning av utsläppet efter en prövotid. Mot bakgrund av Koncessionsnämndens beslut beslöt Volvo, att inte uppföra någon lackeringsfabrik i Uddevalla. Karosserna skulle istället lackeras vid befintligt måleri i Göteborg.

Miljöcentrum får läsa, men bara läsa, hemliga data
    År 1985 meddelade Produktkontrollnämnden, ett nytt beslut angående Miljöcentrums begäran, om att få ta del av toxikologisk dokumentation om registrerade bekämpningsmedel.
    Beslutet hade sin grund i, att Kammarrätten, som framgått, hade hävt Produktkontrollnämndens tidigare beslut i ärendet, där man vägrade att låta Miljöcentrum ta del av sådan dokumentation.
    Det nya beslut innebar, att Miljöcentrum under viss begränsning fick ta del av dokumentationen. Den fick t.ex. inte kopieras. Dessutom krävde nämnden, att Miljöcentrum inte skulle föra innehållet i dokumentationen vidare.
    Miljöcentrum överklagade detta beslut. Full offentlig insyn i myndigheters beslutsunderlag är givetvis den bästa garantin för beslut i det allmännas intresse.


© Miljöcentrum 1999